Förstår inte att jag alltid hamnar i konstiga situationer... vi skulle göra ngt så enkelt som att köpa gran. Efter att ha varit på Bauhaus och sågat (hihihi) alla korta fula granar. Så åkte vi till Ikea och käkade julbord. inte alls dumt faktiskt. Ungarna var mest nöjd som fick leka av sig innan vi åkte till Coop för att köpa en stor fin härlig Kungsgran. Daniel tog barnen i sin bil och åkte hem, medans jag fick granen i min bil och gick in o handlade. När jag kommer ut kommer en man fram till mig och frågar om han får åka med till Kungsängen för han har missat bussen. Alla varningssignaler ropar NEEEJJJJJ, så jag finner mig snabbt och svarar nöjt. -Nej tyvärr jag ska inte förbi där utan jag bor i Bro. - Men vad bra svarar han och berättar att han oxå bor där. Suck stånk stön, vad gör man nu, det är ju trots allt jul. Jag är ju dessutom inte så speciellt rädd av mig. Gör en snabb lägesanalys och kommer fram till att ja om han nu hade tänkt, råna,våldta eller döda mig så tror jag inte han hade stått precis framför ingången vid coop och pratat med mig så här länge... så kör i vind han får åka med. Efter att ha gjort alla dessa analyser o varit så smart hade jag ändå HELT glömt bort att jag hade ju för tusan en GRAN i bilen. Så när vi kommer till bilen så opps. Där finns ju ingen plats. Jag säger åt honom att han får i så fall försöka ta bort bilstolen (ellas den "enkla") Men nej då han är är så oteknisk så han säger att jag får göra det. SUCK STÅNK STÖN av alla manliga liftare får jag dessutom en oteknisk. Jag funderar ett tag till om jag ska säga nej, men men i juletider får man väll bita ihop. SÅ ut ur bilen in i baksätet och ut med stolen efter lite bök. Nu är jag i varje fall helt övertygad om att han inte kommer att göra ngt med mig för nu har ju i varje fall ALLA sett oss. Så in med karln och iväg.
Han var i varje fall väldigt trevlig och vi hann avverka hela Bro´s framtid, E18´s utbyggnad och hurvida han skulle bo i hus, samt adoptera barn eller inte... denna resa tar väll ca 10 minuter för er som undrar.
Ja men äntligen framme. Kliva ur kunde han i varje själv så sen hem till väntande barn o man.
Ja det blev en lång historia så nu hinner jag nog inte mer för ikväll får se hur lång tid det tar för mig innan jag lyckas skriva nästa inlägg. Kram Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar