Maj 2012, Så en helt vanlig kväll. Jag lägger ungarna som precis precis håller på att somna. Då kommer Daniel in och ropar på mig. Jag tänker jag svarar inte för då vaknar de så jag ligger tyst. Då ropar han igen. MARIA du måste komma för jag har ett stort hål i armen! Jag springer/hoppar/flyger ner för trappan. Ja där satt faktiskt de gamla takterna i :) Barnen kommer efter. Jag kommer ner och ser rakt in i armen. Jag springer och hämtar en handduk som Daniel får trycka på såret. Sen drar jag till grannen/hjälten Maria som är läkare (psykdoktor men vadå man tager vad man haver ;) ) Jag hör hur Daniel skriker vart ska du! Jag springer allt jag kan hoppar över häcken (tur att den inte vuxit så mycket) och rusar dit och bankar på dörren. Peter öppnar och undrar om det brinner, Nästan säger jag och säger att han måste skicka över Maria så rusar jag tillbaka. Hon kommer och tittar på "hålet" och säger lugnt och fint. Maria kan du ringa 112. Ja visst kan jag det om jag hittar ngn telefon. Yrar runt och letar våra 5 telefoner men hittar ingen. Daniel vet dock vart en är så jag lyckas ringa. Försöker förklara att D fått en propeller i armen så att det är ett stort hål. Vi pratar LÄNGE och jag tycker att han är lite trög men men. Det visar sig vara brist på ambulanser här så de ska skicka någon från upplands-väsby. Sen ser vi hur det kommer TVÅ ambulanser. De kommer in och tittar på D som ligger på golvet med armen i högläge. Jag kan säga att deras förväntningar var lite värre då det för bara någon dag sedan varit en flygolycka här. De trodde att han fått en riktig propeller i armen. Inte för jag tror att det då bara skulle blivit ett hål i armen. Ja de sätter tryckförband och står sen och dividerar att då han inte behöver akut-vård så kan han ta en taxi. De står givetvis för kostnaden. Öhhh nej tack. Känns inte sådär jättekul. Maria får därför stanna med barnen och jag skjutsar D till Danderyd där de ska vara förvarnad om att vi kommer. Suck. Jag blir upprörd bara jag skriver om det. När vi kommer fram möts vi av en lapp att var god tag nummerlapp. Så där får vi sätta oss och vänta i ca 20 minuter innan vi ens får komma fram och anmäla oss. Sen dröjjer det 30 min till innan vi får komma in. När vi väl kommer in och de får höra hur länge vi fått vänta blir det fart på dem.... var väll inte riktigt så bra att han suttit där så länge. Men sen blev det röntgen och som tur var så klarade han de större musklerna och benen i armen så de fick sys ihop och sen kunde vi åka hem. Skönt att allt gick så bra men jag kan inte sluta förundras över hur svensk sjukvård fungerar. Jag har dock fått höra efteråt att det var inte helt ok att de tänkt skicka D i taxi.
Ps. Vi slapp betala för röntgen, alltid ngt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar